Litteraturhistorien innehåller gott om dystopiska framtidsskildringar. Framför allt under några decennier mellan 30- och 50-talen släpptes många klassiska dystopier. De bästa dystopierna säger någonting om samhället vi lever i just nu och sätter förstoringsglaset på fenomen vi uppfattar som skrämmande.
Döden är något många uppfattar som skrämmande. Svårast av allt är när någon närstående till oss dör. Mitt i sorgen dyker det dessutom upp en massa praktiska åtaganden som vi måste ordna. Lova Begravningsbyrå kan hjälpa till med allt från planeringen och arrangerandet av begravning till juridiska frågor. Du hittar dem på https://lovabegravning.se/ och där kan du se om de kan hjälpa dig med något. Nu till listan över fyra klassiska dystopier. Siffran inom parentes anger året då boken släpptes.
Du sköna nya värld – Aldous Huxley (1932)
I Huxleys Du sköna nya värld lever mänskligheten i en framtid där barn skapas artificiellt och anpassas för specifika samhällsroller de ska ha som vuxna. Som vuxen förväntas du rätta in dig i ledet och göra precis det du är avsedd för. Samhället uppmuntrar att vuxna invånare nyttjar en drog som kallas ‘soma’. Soma gör medborgarna medgörliga och får dem att uppleva en konstgjord form av lycka.
Fahrenheit 451 – Ray Bradbury (1953)
Ray Bradbury var en fantastiskt produktiv författare men mest känd av alla hans böcker är förmodligen Fahrenheit 451. Boktiteln syftar på den temperatur där bokpapper antänds, och på att all litteratur förbjudits i den framtid boken skildrar. Boken filmatiserades nyligen och blev en inte särskilt lyckad serie på HBO. Boken är det däremot inget fel på. I boken får du följa Guy Montag, en ‘brandman’ vilket i boken inte riktigt är samma yrke som det är i verkligheten. I bokens värld sysslar brandmän med att bränna upp förbjuden litteratur. Montag blir dock desillusionerad och bestämmer sig istället för att ägna sitt liv åt att bevara kunskaper och litteratur.
1984 – George Orwell (1949)
1984 tycks vara ständigt aktuell, det finns alltid någon debattör någonstans på jorden som kan dra paralleller mellan bokens totalitära mardröm och den verkliga världen. Dystopin i 1984 är som bekant en stalinistisk värld dragen till sin spets. Invånarna är ständigt övervakade och till och med språket har anpassats på ett vis som gör det grammatiskt omöjligt att uttala sig i nedsättande ordalag om makten som styr.
Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro (2005)
Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset i litteratur år 2017. Never Let Me Go är ett av hans främsta litterära verk. Den utspelar sig i en framtid där människor klonar sig själva, klonerna använder de sedan som organdonatorer. I den här boken får vi följa några av dessa organdonatorer och hur de försöker komma underfund med sina liv. Jag bör förvarna om att den här boken är otroligt deprimerande, men samtidigt en fantastisk läsupplevelse.
